”Okej annika, andas.”
Det är ungefär det jag säger till mig själv. Ibland funderar jag pa om man ska ateruppta alla de där avslappningsövningarna och malbildsträningen vi fick lära oss första aret pa gymnasiet. Egentligen var det ju ganska trevligt.
Jag har köpt ett block, ingen bok, ett block. Jag ville köpa en bok att skriva saker i, fast ingen föll mig riktigt i smaken. Det är som när Harry Potter ska köpa sin trollstav. Det ska gärna sla lite gnistor när man hittar rätt.
Det gjorde ingen av de sma skrivböckerna. Men mitt skrivblock jag använder i skolan gör det. Det har sana sma linjer som jag inte har sett i Sverige (det skulle möjligtvis vara i en skrivstilsbok) och är av nagon anledning väldigt inspirerande.
För saken är den att det är ganska jobbigt utan en dator. Det later hemskt, men nog är det sant. Jag har internet här pa skolan, fast inget msn. Men det jag saknar mest är att fa redigera foton och göra klart lite teckningar. Nu ligger de bara i min röda bok och blir aldrig riktigt färdiga.
Jag sover hela tiden. När det inte finns nagon dator hemma finns det inte sa mycket att göra. Jag skriver massa brev jag inte kommer skicka och ritar saklart. Sen brukar jag raka somna mitt i allt ihop, vaknar nagon timme senare och tänker ”oj”
Och nu när jag väl sitter här sa finns det inte sa mycket att göra och det jag skriver är verkligen totalt utan vikt.
Men det är inte sa länge kvar innan det här är över igen.
Efter 27 januari kan jag göra precis vad som helst.
Jag far svindel
och sen sa blir jag lite rädd.