konsekvenser av frankrike
hanna-sofia säger:
annika om jag biter dig i axeln nu, kommer dett att smaka brieost?
Stort prov i Presse på torsdag
och jag tycker att det är konstigt att jag inte minns så mycket från lektionerna.
En fransk frisör, en fransk frisyr, en upplevelse och en film ni inte borde se.
Jag och Ingeborg har nog pratat i en månad om att vi skulle prova en fransk frisör. Idag tog vi äntligen mod till oss och skulle boka varsin tid ”Vi har inga tider, sätt er och vänta” Ingeborg hade lektioner att gå till, men jag var ledig och satte mig ner framför den stora spegeln 2 meter från väntesoffan.
Tiden gick och jag insåg att jag och det franska språket inte har gängat tillräckligt för att kunna beskriva ett hår. Försökte komma på saker jag skulle säga och slog upp ord som ”lugg” i ordlistan.
Jag blev rädd och tänkte att om jag frågar om ”conseil” (råd) kanske de tror jag säger ”oreille” (öra) och någon får ett brev som kunde vara adresserat från Van Gogh. Som tur var fick mitt öra sitta kvar den här gången.
En man kom fram till mig och jag slog snabbt ihop min ritbok och stirrade på honom. ”Nu är det bäst att koncentrera sig” tänkte jag. Han tog min kappa och hängde in den i en garderob. Sen frågade han vad jag ville göra, när jag fortfarande satt i väntrumssoffan vilket jag tyckte var lite underligt. Jag sa ungefär ”spelar ingen roll” på alla frågor och ”ja” på något annat som visade sig vara en hårinpackning senare.
Dags att tvätta håret alltså, men hårtvättningen i frankrike är något jag inte upplevt i Sverige. Det var Schampo och Balsam som vanligt. Sen den där hårinpackningen han tyckte jag behövde.
Jag tror jag blev kär. Har aldrig känt mig så ompysslad som när han stod i tio minuter en kvart och masserade in hårinpackningen i håret. Helt fantastiskt skönt var det.
Sen var det dags för klippningen. Han kammade snabbt igenom håret, desinfekterade alla verktygen och sedan körde han igång. Det gick fort vill jag lova och att prata med andra samtidigt gick bra innan han tittade noga på håret, tittade på längden, vred huvudet och sen på med saxen igen. Det kändes lite som att vara med i Edward Scissorhands.
Fram med hårtorken, klippa lite till, borsta bort allt hår som inte fick sitta kvar och sen var det klart.
Så, före-efterbilder.
jättelångt till hälften och jätteojämt till andra hälften
blev kortare och jämnare (tydligen så har jag kvar ganska mycket längd fast det syns inte)
och nej, aldrig utan mina trasiga glasögon.
Senare på kvällen kom Ingeborg, hon också med ny frisyr, vi spatserade iväg till Mazarin för att se en bra film, tänkte vi.
Norah Jones ska hålla sig borta från skådespeleriet och filmen My blueberry nights är absolut ingen film jag rekommenderar. Ett försök till att göra en söt romantisk film som ramlar i marken totalt. Vi hoppas på den irländska filmen Once, som vi planerar se senare i veckan.
Nu är det jämt datum igen, det betyder ny del på Kramsnö
kvällstankar, kvällsfunderar fast egentligen en massa svammel utan inbördes ordning
När man går från det så kallade ”rue de cuques” en bit söder om staden efter en konstkurs där jag gjort några av de saker jag ogillar mest (klippa ur tidningar och göra kollage och inte hinna färdigt), fast ändå fått beröm för det så hinner man tänka en del på vägen hem.
Ibland kommer det saker som gör att jag inser att jag faktiskt är i Frankrike och gör precis det jag planerade att göra för några år sen. På en LPL-lektion i ettan på gymnasiet skrev vi ner mål vi skulle ha. Kortsiktigt, mellansiktigt, långsiktigt. Det mellansiktiga målet lät väl något i stil med att bo här, inte just i aix kanske, men i frankrike. Så det är ju bara att pricka av det nu.
Tobias gick och skulle se fotboll nu, men jag stannade kvar. Man märker när man bott tillsammans för länge när man hinner vara i lägenheten en timma tillsammans och har hunnit beta av sveriges alla dialekter, några brytningar på andra språk, hinner dra den ena värdelösa ordvitsen efter den andra, fyller i varandras meningar och lär sig rabbla alfabetet baklänges.
En vacker dag ska jag spela in vad det egentligen är vi säger, fast, å andra sidan så kommer kanske inte ens jag förstå ett dugg av det.
Ett nytt språk håller vi också på att få, inte franska, inte engelska, utan ett språk med förfranskade verb.
”Ska vi allera” är ett numera vanligt uttryck
”har du visiterat den affären?” frågade Tobias idag
listan fortsätter med ord som achetera, vendera, ecrirera (fast ecrivera ligger bättre i munnen), mangera och så vidare
I morgon ska vi betala hyran och kanske elräkning den här månaden, jag vet inte riktigt när vi ska betala den men jag hoppas att den inte är alltför dyr. För nu börjar det bli julklappsdags och sånt måste man ha råd med också.
Jag skickar ut en förfrågan till samtliga familjemedlemmar att berätta vad de önskar sig, helst något som ryms i resväskan.
Nu ska jag fortsätta rita lite.
”Visst kan man väl få lite vanlig blogg också?”
Inger säger:
ok. säg till när du lagt ut nästa bit. det är ju lite trist om man inte får läsa vad du och tobias gör, om du inte har tid att blogga på vanliga bloggen och tobias inte har tillgång till datorn för att du är konstnär hela tiden. visst kan man få lite vanlig blogg också?
annika säger:
haha, jo jag tänkte blogga idag
tobias har ju just bloggat
om att vi drack glögg med massa svenskar i lördags
Inger säger:
ja, men det har ju legat ute hela dagen. det är ju inget nytt för ikväll.
sådär låter det när man inte uppdaterat bloggen på några dagar. Så jag ska nu be så hemskt mycket om ursäkt för det till alla mina läsare som säkert mest består av min kära mor.
Det är december nu, och december är trevligt. Om 16 dagar har vi flygit hem och tittar på snö.
Jag och Ingeborg försöker lägga upp ett schema för de sista dagarna. Vi ska hinna med klippning och julbak och träning och julfest och dansa swing och allt möjligt.
Vi hade lite glöggbjudning i fredags. Norsk glögg direktimporterad från Oslo via Ingeborgs föräldrar. Hon fick även en paketkalender, jag är lite avundsjuk.
Men på tal om julkalendrar så ska jag berätta anledningen till mitt bristande på bloggfronten.
Det heter ”Kramsnö” och det är inte så att det har snöat här igen, utan det är namnet på det ni ska följa varannan dag fram till julafton.
Jag och min nyfunne vän Andreas slog våra kloka huvuden ihop och vips var projektet ett faktum.
Läs.
www.kramsno.blogspot.com
