När jag tänker att jag ska till Sverige så tänker jag på hur jag kommer till flygplatsen och hur jag ska leta upp flygbussen och sen tänker jag va jag ska säga ”nej, vänta, hur säger man det på franska?” sen kommer jag på att jag inte alls behöver prata franska med dem och inser hur skönt det faktiskt ska bli att kunna språket och inte mentalt förbereda sig inför varje samtal.

Jag har kommit fram till att jag, som tidigare haft lite svårigheter att gå och ordna saker, kommer ha det lättare nu för nu behöver jag inte göra mig så modig att jag pratar franska. Jag behöver bara bli tillräckligt modig för att säga det på svenska. Och det är ju inte så svårt. Inte jämfört med att skaffa en försäkring när det enda man förstår är ”Bonjour” och hon bakom disken inte kan ett ord engelska. Det var tider det.

Så nu borde det inte alls vara så svårt att hålla en normal konversation med en ovanlig människa heller, eller?

Ny del på kramsnö är uppe nu efter en del tekniska problem. Håll till godo!