Citatet ovan är något Tobias kommit fram till under dagen, varför? Ja, det är nog förklarligt.

Tisdagarna är jobbigaste dagen på veckan, jag vet inte om jag nämt det förr men Tobias hade skrivit en genomgående inlägg om det tidigare.
Dagen börjar tidigt, redan klockan sju ringde väckarklockan, jag snoozar en halvtimme innan jag kryper fram under filten och fram till flingorna, tandborsten, skorna och går till skolan. Som vanligt slår hôtel de ville-klockan precis när jag är under den och jag tar ut stegen uppför slutet av gatan.
Kilar snabbt in på Madame B:s lektion och får höra hur ”man i den här gruppen borde studera franska 4 timmar varje kväll för de gör de nog allt i de högre grupperna” och så vidare. Vi gillar henne inte och det vet hon nog och det är därför hon bjuder på kakor varje torsdag.

Efter 3 helt oförståeliga timmar med henne (inte på grund av språket, utan på hennes kompletta förvirring i utlärningssättet) har jag en timmas lunch för att sedan kila tillbaka till 2 timmar fonetik där vi sitter och ska höra när de säger ”o” och när de säger ”å” och markera rätt svar. Fonetiklektionerna blir det oftast att rita sig igenom.

Direkt efter det är det 2 timmar skrivlektion med Monsieur Durand och där får man vänta en halvtimme innan han kommer och säger vilka fel man gjort, eller rättar sina rättade meningar som man lämnat in en vecka tidigare (om han inte tappat bort dem det vill säga, som han hade gjort med min förra veckas uppgift, vilket innebar ännu mer tid över för mig)
Den lektionen fylls några papper också.

Jag och Tobias gick idag raskt hem, Tobias pratade om mat hela lektionen så vi tog en sväng förbi det nyöppnade bageriet/cafét här nedanför, köpte baguett och lagade maten, åt maten. Sen var det dags för mig att gå på konstkursen igen.

Idag skulle vi metamorfosera och transformera våra stilleben från förra gången.
Min selleri och min morot alltså.

finns på blogfolion såklart.