10 dagar kvar och lägesrapport.

10 dagar kvar och lägesrapport.

Någon sa till mig att jag skulle skaffa resedagboken, Men jag tror inte jag kommer skriva så mycket där trots allt för jag tycker det är enklare att skriva här. ”Skriv utförligt, inte massa citat och grejer” fick jag till svar. Därför får ni nu en slags lägesrapport, så jag kommer in i detta.

Vid den här tiden om 10 dagar sitter jag och Tobias förhoppningsvis på ett hotellrum och pustar ut efter resan till Aix. Annars kanske vi står på gatan. Vi får se.

Vid den här tiden om 10 dagar har jag förhoppningsvis körkortet dessutom. Hade min näst sista körlektion idag och jag var totalt förvirrad. Det gick inte så bra med andra ord. Det skulle vara så skönt att få det överstökat en gång för alla.

Jag har inte så speciellt mycket att göra här i Burträsk, egentligen inget alls. Jag har gått en fotopromenad bland husen och fotat några till. Annars sitter jag mest här på mitt rum och viftar på fötterna. Jag har skrivit och illustrerat ett alternativt kärleksbrev som kostade 11 kronor att skicka. Jag har skickat ansökan till CSN (jag vet, lite sent. Men jag är ju sån) så jag ska ha nåt att leva på där borta bland baguetterna. Även det kostade 11 kronor.

Jag sover mellan 19-20 på kvällarna, stannar uppe till 5 på mornarna, ritar upp alla tuschpennor jag köper och lyssnar på I-doser som inte alls fungerar så bra alla gånger.

Antingen fungerade bara I-dosern första gångerna eller så har det tappat effekt. Jag testade det mest hallogena igår kväll. Antingen hallucinerade jag så mycket att jag inte minns nåt, eller så somnade jag bara. Det stacks lite i fingrarna vad jag kan minnas.

Var är skrattattackerna och krampningarna som fanns där tidigare?
Fast det är klart, det låter ju konstigt att man kan bli hög på ljud.

För övrigt drömmer jag mycket numera. Kanske är det för att jag har all tid i världen att sova på, för jag sover så otroligt bra också. Förutom när telefonen ringer, telefonen ringer alltid här. Jag blir alltid den som måste svara men det är aldrig till mig. Oftast är det telefonförsäljare. Nästa gång en telefonförsäljare ringer ska jag göra något roligt av det. Presentera mig som Steve och fråga efter något att snurra mustachen med. Telefonförsäljarna gör mig tokig.

”HEJ! Jag heter något-ganska-tråkigt och ringer från ett-helt-värdelöst-företag-som-säljer-kalsonger-och-musmattor-och-prenumeration-på-serietidningar-från-1957. Är Gunnar hemma?”
”Nej.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *