Browsed by
Etikett: minnen

Eva

Eva

Det finns inte så många kändisar i Burträsk. Höjden av kändisträffar på mina listor är den gången Carola besökte Burträsk kyrka under hennes gospelpersiod. Efteråt fick jag nervöst ge henne en kram (trots att jag sov hela konserten). Eller då Markoolio spelade in en musikvideo på charterhotellet vi bodde på en gång när jag var tretton

Men så har man flyttat till ett ställe, och är på väg in i en bransch, där alla verkar ha en vän som är på tv minst en gång i veckan och helt plötsligt står man i kaffekön bakom någon man undrar om man känner. Sen inser man att det bara är en gammal nyhetsankare, folkkär trollkarl eller före detta Robinsondeltagare.

Jag fick höra att Eva Funck varit med på en tillställning. Genast snurrade alla Evor jag känner till förbi likt körsbären på en enarmad bandit. Sen vinstregn och jag utbrast ”Pyssel-Eva! Menar du att pyssel-Eva var där?” och plötsligt var jag fem år och satt i säcken framför Bolibompa och Björnes Magasin igen.

Jag kommer ihåg hur jag älskade när hon kom på besök i skjulet för att klippa och klistra, jag ogillade när Robert Gustafsson var där men hade vänner som tyckte tvärtom och vi diskuterade vilt. Så, jag vet inte riktigt var jag ville komma med detta mer än att det var så fint att bli påmind om något jag nästan glömt. Och Eva, om du läser det här, så ska du veta att du var nog min första stora inspirationskälla.

september x4

september x4


För ett år sedan bodde jag i Göteborg och Emmy bodde hos mig i en vecka i och lagade fantastiska frukostar.


Jag klippte lugg


och hade både en Anna och en stad i vardagsrummet

För två år sedan var korridoren på Duettgatan 7 min familj och vi gick på museet och tittade på oss själva.


Det var sång och dans i korridorsköket

Och jag pluggade roligaste universitetskursen – User Innovation (ungefär produktutveckling) och tog fram läppstiftsförpackningar åt Oriflame.


För tre år sedan hade jag precis flyttat till Karlstad och gick på ursäkta-jag-kom-fel-maskerad utklädd till våren med Joakim


Mustaschkampen mellan Petter och Jonas inleddes. Jonas blev därefter mustaschman på heltid.

Och Judit var pyttepytteliten

För fyra år sedan plockade jag lingon med min bror och hans tjej


Tog körkortet i denna bil

Och flyttade till Frankrike med min vän Tobias. Första veckan bodde vi på det här hotellet.

Tjocka katter dansar inte

Tjocka katter dansar inte

När jag var liten åt jag stuvade makaroner när jag fick bestämma och det var pappa som skulle laga det för han gjorde det bäst. Jag ville bara ha klänningar på mig och kläder med synliga märken var jag rädd för. Jag hade en mycket bestämd åsikt om vad jag skulle ha på mig har jag fått höra. Min högsta dröm var att bli konstnär, och lite senare författare. Det bästa jag visste var att vara inne och pyssla. Jag ville helst inte vara ute och hatade när sockarna knölade sig i skorna. Jag sa att min favoritfärg var röd, för det var mammas favoritfärg och jag hade hört att andra barn tyckte som sina föräldrar. Det fanns en fröken på dagis som var sträng och alla var rädda för henne. En annan var min favoritfröken och gav mig ett av sina diadem med glitter på när hon slutade.

Det är sådana saker som jag minns. Men så finns det vissa saker som jag inte minns, min kära mor säger att det antagligen är tur att jag inte gör det.
Jag vet inte riktigt hur gammal jag var, men skulle gissa att jag var någonstans mellan två och fem.
Mamma började se att jag inte riktigt var lika glad som jag brukade när jag varit på dagis och när hon väl frågade började jag gråta, hulka och kippa efter andan sådär som bara barn kan göra. Hon frågade varför och när jag till slut svarade fick hon veta att en jämngammal liten tjej hade, när vi var ensamma förstås, dragit upp min klänning, petat mig i magen och sagt ”Du är tjock.”

Jag vet inte vad som känns mest konstigt, att ett litet barn skulle få för sig att säga det till ett annat barn, eller det faktum att jag blev så oerhört ledsen över det.

Dagispersonalen fick veta, så det stod och vaktade utanför dörren när vi lämnades ensamma. Sen när hon sa som hon sagt ryckte de upp dörren och sa att hon inte alls fick säga så.

En annan juldag

En annan juldag


Den 19 december åker jag norrut. Och häromdagen smsade min goda vän Hanna och undrade om jag skulle ut i Skellefteå på juldagen så hon kunde köpa en biljett till mig. Det är lite läskigt, så jag går dit med skräckblandad förtjusning som vanligt. Kramar gamla klasskompisar och vänner jag inte lyckas träffa mer än högst två gånger per år. Det är fint, men med andra kan jag ha lite svårt för de snabba ’läget?’ (som jag över huvud taget har väldigt svårt för) och ’vad gör du nu då?’ som blir med dessa personer. Jag är lite dålig på den här mingelsocialiseringen och vet inte riktigt hur man gör alla gånger.

Fast, jag hoppas att jag får träffa Adam som ska klappa mig på huvudet och säga snälla saker, Jonas kommer presentera alla företagsidéer han samlat på sig under halvåret, jag hoppas massor att Tove och Julia lyckas slita sig från Oslo och jag vet att jag ska få träffa världensbästakonstnärskompishanna och förhoppningsvis sova på hennes gula soffa, som jag gjorde nästan varannan dag när vi var nästangrannar i Skellefteå, efter att vi druckit lite choklad (men tyvärr inte på ett tak den här gången). Förstås.

åh, jag saknar det.

åh, jag saknar det.


Förra året blev det ingen julkalender och i år finns det varken tid eller ork för det och jag blir så ledsen att behöva säga det när jag får kommentarer där någon undrar om det och nu verkar en del folk ha hittat den första som jag och Andreas Öhman gjorde 2007, Kramsnö. Året efter gjorde jag och Joakim Stjärnfall och vinterkyssar. Det var roligt, men jobbigt, för den skrevs varje dag och inte så mycket i förväg. Extra roligt är det att ni verkar vara en del som fortfarande kommer ihåg dem.

Så om ni vill får ni mer än gärna kika på de gamla. De är inte tokfantastiska, men kanske lite mysiga.
(Jag funderade på att tidsinställa inläggen så de återpubliceras dag för dag, men det kändes samtidigt lite fånigt)

försommaråska

försommaråska

Det här är två bilder från ett åskväder en sommar för längesedan.
Nu är jag i Karlstad och åskan drog just igång, och nyss kom regnet. Jag tycker det är himla mysigt. Tråkigt är kanske att vi har inplanerat grillning och jag och Sofie har peppat på rosévin i gräset. Men ändå. Mys!
Min bror, samma dag som bilden ovan, i blåsten regnet och åskan (och solen om jag inte minns fel). Fantastiskt väder den dagen.
måndagmåndag

måndagmåndag

Nu vill jag bara säga att jag har gjort en massa bra saker idag! Jag tog som sagt kontakt med KPMG och gick dit med en hög papper jag sammanställde. Så någon gång framöver kommer de skicka en faktura och allt blir klart med deklarationen och återbäring får jag lagom till julklapparna. Sen så har jag gjort klart en affisch till Söt Likör, universitetets damkör och gjort lite andra ärenden. Dessutom, till råga på allt, så gick jag ut och sprang! Tog en runda runt elljusspåret. Jag tror banne mig jag inte varit ute och sprungit på riktigt sen jag spelade fotboll och hade löpträningar i 12 minusgrader mitt i vintern (läs några år sedan). 
Jag är den blonda unga damen längst ner till vänster på bilden. Det var tider det. 
att hålla kontakten

att hålla kontakten

tove säger:youuu never calll me anymoooooooooooooore
eller det kanske du aldrig gjort
annika säger:
haha
du ringer ju aldrig mig
din tölp
tove säger:gör jag väl
en gång
annika säger:jag ringde ju dig en gång
tove säger:haha
vi är ju sära
.
(Tove bor i Umeå och jag i Karlstad, hon skriver arbeten om att ragga på krogen, jag skriver om telefoner. Jag saknar att dricka chailatte och hänga med henne på waynes)