Browsed by
Månad: oktober 2011

Lånetiden

Lånetiden


Hur länge måste man låna något innan det övergår till att vara ens eget?


Objekt: Pojkväns kofta.
Lånetid: 1 dag


Objekt: Systers sjal
Lånetid: 14 dagar



Objekt: Läppstift
Lånetid: 4 år

Äger jag något av dessa tre nu?

rävarna

rävarna

Det var meningen att hon skulle vara Karin. Men det blev inte riktigt så.
Sen när jag inte orkade måla mer insåg jag att det jag gjort är ju en klassisk Madonnabild med den triangulära formen och det mörkt blåa (även om det oftast är madonnan som ska kläs i blått, inte bakgrunden). Så kanske en västerbottnisk Madonna med rävar, om man ska försöka säga vad det är.

 

Det rosa

Det rosa


Lyckan i att ha rosa hår sitter lite i att få vakna upp varje morgon och känna att det kunde vara maskerad, att folk säger att man ser ut som en karamell och att det känns som är någon helt ny.

Men allra mest sitter det i när man ser en okänd fyrafemåring med stora glasögon vrida på sig på stolen, titta fascinerat och sedan skrika ut, lite för högt än vad som kanske egentligen är okej, ”TITTA MAMMA HON HAR ROSA HÅR!”



Då känns det riktigt bra.

Waldersten

Waldersten


Min killes jobb har gjort den grafiska profilen till Galleri Jonas Kleerup. Och i torsdags var det vernissage för en av mina favoriter, Jesper Waldersten, där. Så jag hakade på.

365 är precis som det låter: 365 bilder, en för varje dag i ett år och alla bilder har sammanställts i en bok varav ett gäng visades på galleriet.


Bilder som denna.


och denna


och denna finns med.

Ni förstår ju kanske varför ni borde gå dit och kika, det är inte ofta man hamnar på konstutställning och de flesta där står och gapskrattar.



Sen inte fy skam att få en bok, och få den signerad.

Bekänna färg

Bekänna färg


Jag vet att det finns vissa saker man egentligen inte kan köpa, som stjärnor till exempel, antagligen inte färger heller. Men ibland kan man få låtsas att det faktiskt går.


För en summa pengar får du köpa en av 16,7 miljoner färger, namnge och berätta varför du valde just den, sen går pengarna raka vägen till UNICEF


Men det är så svårt att välja. En hallonröd kanske? Det kan vara bästa färgen.


Eller kanske försöka ta rätten till Yves Kleins blåa. Den är inte så tokig den heller.



Nej, det är alldeles för svårt. Jag vill ha alla, helst på en gång.



Som tur var har jag en pojkvän som vet vad jag behöver innan jag helt trillat in i en värld av trekantiga färgfält och försvunnit. Piggelinfärgen fick jag i present, nu känns det lugnt en stund.

Own A Color kan du få din egen himmelsblå, smaragdgrön, gammelrosa eller senapsgul (dock inte kritvit och becksvart, för de är redan reserverade av någon), klicka er runt på en alldeles underbar sida och samtidigt göra något gott.

Vad döper ni er färg till?

Mina bilder på andras väggar

Mina bilder på andras väggar


Hemma hos Sandra hänger en tjej som samlar på kontaktannonser från det aldrig färdiga Samlarobjekt


Min vän Hanna har en Kosmonaut vid namn Alexandr på väggen sedan många år tillbaka


Och hon har även ett hjärta på hallspegeln.


På både Claras vägg…


Och i Teres vardagsrum sitter Men kom då!

Om ni har någon av mina bilder på väggarna så maila gärna bilder till backstrom.annika@gmail.com (eller kommentera med en länk till detta inlägget), jag vill jättegärna se hur det blev och jag skulle hemskt gärna vilja visa andra hur det kan se ut. Så maila bilder så gör jag ett inlägg om det, och länkar till era bloggar om ni har förstås.

Bilderna ovan är såklart hämtade från respektive blogg.

en lördag hos hårgänget

en lördag hos hårgänget


I torsdags klippte jag mig hos hårgänget, hårmodell var jag så frisören fick göra lite som hon ville. Det hade hon och en annan frisör gjort på sex stycken till.


Mest korta blanka, välplattade frisyrer


Och några håriga skor


Vi fick vänta en stund bakom kulisserna, men inte fy skam det.


och tog tid



Hon hade fått så himla fin frisyr. Om jag minns det rätt så hade hon gått från rätt så långt rakt hår innan.



och den här damen hade haft hollywoodsvall.


Och strax innan vi skulle ut kammades vi och sprejades en sista gång så varenda hårstrå skulle ligga rätt och sen traskade vi ut och blev granskade och petade på av de andra frisörerna.


Själv ser jag ut såhär nu.



Futuristisk rymdfrisyr kan man kalla det. Färgen är som blåbär i mjölk, eller som en my little pony, eller Paradisio. Inte dumt det.

Jag har blivit kvasibarnboksrecensent, ba sådär

Jag har blivit kvasibarnboksrecensent, ba sådär


Det kom ett brev på posten. Iklädd i det finaste papper och en stor lapp på framsidan.

 
Däri låg en bok från Rabén och Sjögren med femtiotalsnostalgi i barnboksform. Två saker jag tycker hemskt mycket om. Och när det kommer sådär, då måste man ju ta och göra någon slags recension på den.


Boken är en sammanställning av ett antal barnböcker från årtiondet och del i en serie med böcker som handlar om de olika årtiondena som följer.


Det värsta med sådana här samlingar är att de just endast består av delar från böckerna. Sluten är inte med och det blir snarare en trailer för böckerna som man egentligen vill ha hela. Det är lite klurigt att läsa för en nyfiken systerdotter när man läser ett stycke ur den klassiska Boken om Någon att: ”det röda snöret åker upp för trappen och…” spänningen triggas upp, man vänder blad för att få veta, men där är helt plötsligt en annan historia.


Men illustrationerna och stilen går ju alltid att klämma och känna på. Det som är lite kul är att böckerna som finns med lever kvar idag, och jag minns dem tydligt från mitt 90-talsdagis. Det är inte bara nostalgi för mina föräldrar, utan även för mig. Men tyvärr så är det kanske en lite tråkigare bok för ett barn som vill höra hela sagan.


Fast ska jag klaga på en till sak så är det papperet, för jag skulle vilja att det kändes mer 50-tal, och då tror jag banne mig ett obestruket papper hade funkat bättre. Ni vet sånt papper som nästan är hårigt för att det är så rått. Det gör så mycket när man har papperstänket med hela vägen och inte bara på omslaget.

Branding 10,000 lakes

Branding 10,000 lakes


Nicole Meyer har börjat med något som nästan kan kallas ett evighetsprojekt. Hon ska ge 10 000 sjöar i Minnesota nya logotyper, för ofta ser de som redan finns ut inte mycket ut för världen. Med en varje dag kommer det ta lite mer än 27 år innan hon är klar.

Kika mer på branding10000lakes.com

Jag tänker mig att det är en bra utmaning för att träna sig själv på logotyper. Det finns ju en hel del sjöar och vattendrag i Västerbotten med roliga namn som Kakorna, Byssjan, Ostträsket, Karins klackar och Pengsjön. Kanske är det dags att ta sig an dem.