Browsed by
Månad: oktober 2010

droppar

droppar


Ibland kan man se ledsen ut med stora droppar på kinderna


Fast så är det ju egentligen inte.

Det är bara lite blandat smink, stor rosett och lite underögonsvalkande små droppar dagen till ära.
En sådan kombo kanske man snarare blir glad av.

en pannå med färg på

en pannå med färg på


Jag brukar inte måla. Jag är liksom för otålig och det slutar ofta med att hela pannån blir täckt av någon slags gråbrunaktig färg för att jag till slut gett upp och bara målat upp allt från paletten och kladdat ihop det på tavlan.

Men nu! Häromdagen gav jag mig in i den svåra leken igen, tog fram en pannå och akrylfärgerna och tänkte att jag måste skärpa mig lite när det gäller måleriet. Och det gick, jag lyckades faktiskt måla klart en bild.

fantastiska Jessica Hische!

fantastiska Jessica Hische!

Jag har nog ett antal gånger fastnat i Jessica Hisches portfolio. Första gången satt jag säkert i timmar och förundrades över bilderna. 
Jessica Hische gör nästan all text för hand. Ta en titt i portfolion, det finns en hel massa att kika på så ta er tid! Här nedan är några av hennes bilder jag tycker mycket om.

Maryland SPCA Campaign Client: Siquis, Ltd., the Maryland SPCA // Art Direction: Annie Milli

Client: Arrive Magazine (Amtrak’s on-board magazine) // Art Direction: Marc Oxborrow

Send Help
Client: Fortune Small Business // Art Direction: Scott Davis


AARP
Client: AARP Magazine // Art Direction: Dian Holton

tårtkalas

tårtkalas

Jag och bakmästaren Anna har bakat en tårta.

 Vi säger att det är för att fira att det är måndag, eller för att det är Annas fejkfödelsedag. Sådana måste firas ordentligt.

Nu försöker vi få någon att komma på vårt tårtkalas, men vi är inte så många än och tårtan är väldigt stor och maffig. Hur ska det gå?

en krona böcker varsågod

en krona böcker varsågod

Idag åkte jag in en sväng till Järntorget och mötte upp Emmy och Hanner. Vi spatserade till Haga för att fika, men om man ser en skylt som säger ”Allt 1 krona” måste man ju stanna. De två barnen bakom bordet som var fyllt av böcker började prata med oss ”Allt kostar en krona, blommorna kostar en krona med. Köp en blomma så får du böcker på köpet, eller köp en bok och få en blomma på köpet. Den här kanske! Köp två böcker så kan du få några extra. Du får hela lådan!”
Med en sådan försäljningsteknik kunde vi ju inte låta bli. Tillsammans vandrade vi säkert därifrån med böcker för minst tio kronor.

Tio veckor vid cirkus, Dorte Detektiv och Lyckan till slut blev mina tillskott i bokhyllan

sovarns

sovarns

På grund av redovisningen av MC-forumet vi jobbat med blev det väldigt sent kvällen mot fredagen. Möjligen så sent att det hann bli tidigt igen och jag kanske sov i två timmar innan det var dags att redovisa. När jag sedan kom hem vid 15-tiden somnade jag pladask och vaknade inte förrän 22. Vakenheten varade till 03.00 och jag var övertygad om att jag sedan skulle vakna tidigt, men inte förrän 11 var jag uppe igen.
Därför har jag mest varit i något slags drömläge senaste dygnet och just därför tycker jag att ni ska titta på de här olika filmerna, några av mina favoriter på Vimeo. De är lite som drömmar allihop, på olika sätt.

Får jag lov?

Får jag lov?

Hemma hos Anna finns det en samling Hemmets journal som vi satt och tittade i. Studerade de gamla reklamannonserna och härmade radioröster från förr. Sen hittade jag en fin liten insändare som hette ”Får jag lov?” skrivet av en Inge. En fin hyllning till dansen (och möjligen lite till de omtumlade flickorna).
Hemmets Veckotidning 17 oktober 1958


”Jag gillar att dansa, att virvla omkring på dansgolvet med en flicka i min armar. Då svävar jag bort från det vardagliga till ett himmelrike, som tyvärr bara finns, så länge musiken håller det vid makt. Men med ens beslutar sig musikanterna för att släppa ner en mot marken igen. Det där avbrottet kan gå lite för hastigt, så att man inte riktigt hinner med utan blir kvar i sin drömvärld, när man stöter samman med någon annan som är på väg tillbaka till sitt bord. I en sådan situation är det lätt att få ord om sig, att man är drullig.
Inte förstår jag de personer, som slutar dansa just ett par takter, innan stycket är slut. Det är just de sista takterna, som jag älskar att utnyttja. Inte är det precis behagligt att se folk hunnit väga den sista tonen på tåspetsen. Det finns förresten många sätt att avsluta en dans. En del människor låter dansen liksom dö ut i brist på näring, när musiken upphör att ljuda. Andra svänger om för fullt, ända tills de upptäcker att det är tyst på estraden. Då stoppar de upp, inte helt olikt ett tåg, som nödbromsas. Känner månne någon av mina läsare igen sig? Eller kanske hör ni till dem som låter er bäras fram i allt vildare svängar tills flickan yr och omtumlad faller i era armar? I så fall, mina herrar, slutar verkligen dansen på ett utomordentligt sätt!
Damer var det ja, Medan vi herrar efter att ha dansat ett par danser, är fullständigt utmattade och glada att få vila en stund vid bordet tillsammans med en coca-cola eller annat drickbart, kan de annars så ömtåliga och spröda kvinnovarelserna oförtrutet fortsätta att svänga om. De kan dansa en hel kväll utan uppehåll. Visserligen utnyttjar de en hel del små knep, som underlättar dansandet för dem. De knepen kan vi herrar inte gärna ta till. För hur skulle det se ut, om jag placerade min kraftiga arm om min dams hals och lät henne bära mig över golvet? Vi karlar tvingas då och då att så släpa på våra danspartners. Det är visserligen det angenämaste arbete man kan drömma om… men. Även den starkaste hjälte grips ibland av att be sin flicka stiga upp på hans egna skor, så att friktionen mot golvet ska minskas och det ska bli lättare att tränga sig fram i mängden. Tyvärr brukar det dock bara ha den effekten, att flickan hänger sig ännu hårdare fast och med ena tåspetsen gör förtvivlade försök att hänga upp sig på förbipasserande herrars knäveck! Då återstår bara att med ett bestämt grepp pressa ner henne mot golvet igen. Dit har hon nått, när hennes tå sparkar till ens ömmaste liktorn.
Men inte heller är det särskilt kul, när flickan virvlar och far en eller ett par meter ifrån en. Då vet man ibland inte riktigt, vem man dansar med. Fast… råkar man få fel, kan man ju alltid hoppas, att det blir tillfälle att byta igen!
Har jag glömt något som ni skulle vilja veta eller ha nytta av att läsa? Hur man skall bjuda upp? Vet ni att det är mycket enkelt. Gör damerna till viljes och behandla dem med den aktning och artighet, som tillfället kräver. Gör ni det, kommer de att visa upp de glada och trevliga miner, som vi mår så gott av att få se. Lycka till!
Inge”
arbetsmys

arbetsmys

Vi sitter och jobbar med motorcykelprojektet hemma hos Julia nu. Men det är lite kallt, så jag har fått låna den mest fantastiska tröjan någonsin av Julia. Alldeles mjuk och alldeles för stor. Hennes mamma har stickat en gång för många många år sedan. Anna lyssnar på detektivbyrån och vi diskuterar bildlösningar och DR.