annika bäckström

Efter att ha åkt buss och flyg och sedan buss igen i något som kan jämföras med en halv evighet hade jag nästan slutat tro på att jag skulle få se den stad jag borde åkt till för längesen men inte gjort förrän nu. Men då plötsligt såg jag något långt borta i horisonten, något jag haft som örhängen och något jag stirrat mig blind på på min karta från femtiotalet. Det var paris där borta, och det var eiffeltornet jag såg.

Snart letade jag upp Ingeborg men hann på vägen till henne träffa på en man som gav mig en guldring för att sedan komma tillbaka 2 minuter senare och reclaima den när han insåg att jag inte skulle ge honom några slantar. jag såg ingen anledning att behålla den där stora tjocka guldringen så jag sa varsågod, på franska såklart.

Min älskade norska var sig lik och känner Paris som sin egen byxficka då det nu var för fjärde gången hon tog metron till världens mest besökta turistattraktion.
Översta våningen var stängd för det blåste en hel del så vi tänkte att vi skulle se om det gick bättre någon dag senare. Vi gick förbi Notre Dame men var för sent ute för att gå upp och titta på utsikten därifrån, så vi satte oss på ett jättelitet café istället.

På kvällen rencontrerade vi Lotta och Adam som pluggade i Aix i höstas. Adam går på Sorbonne och läser ännu mer franska och Lotta jobbar på disneyland där allt är precis som i filmerna… med vissa undantag.. De tog oss till en bar och där satt vi tills vi bestämde oss för att det var bäst att ta tillbaka de där förlorade timmarna på grund av resa natten innan.

När vi sedan nästa dag stått i kö i nästan två timmar för att få åka till toppen av eiffeltornet så skulle de såklart stänga översta våningen precis när det var vår tur att köpa biljetter. Nåväl, vi tog det goda med det onda och tänkte att utsikten är ju inte så dålig på andra våningen heller och dessutom kunde vi ju köpa en hel del croissanter för pengarna vi sparade.

La Defense, Där den nya triumfbågen ligger. Där är det lite som man tror att metron ska gå ljudlöst i luften där och själv hade jag kunnat svinga runt med ett lasersvärd utan problem i den miljön. Det kändes precis som en sci-fi-film med grym arkitektur. Inte några smala franska gator och stenbyggnader här inte. (Inget ont om det klassiskt franska, men det är häftigt med sån här omväxling)

Men när vi gick en liten bit till in på marknaden kom vi till antikhandlarna. Jättefina saker och loppisar. Det var nästintill omöjligt att ta sig därifrån och vi stod jättelänge vid gamla kartor och böcker och kläder.

Sen bar det av till Montmartre med Sacre Coeur och Moulin Rouge

Det började hagla och vi försökte rädda oss så gott vi kunde medan vi letade falafelstället.

På tisdagen var det bara att säga farväl till den fina staden.

(och på återseende!)

ps1. om man är ganska blond i Sverige så är man extremt blond i Frankrike. Det är lite som att få en självförtroendeupphöjning som heter duga, fast jobbigt ibland också.

ps2. franska butiksförsäljerskor kan ibland fråga om man är gravid. Det är inte så roligt alls. Eller jo, lite faktiskt. Att fråga om någon är gravid ska man ju inte fråga om man är hundratio procent säker, eller kanske inte ens då. Fy för henne.