En liten årskrönika skulle man kunna kalla det

En liten årskrönika skulle man kunna kalla det

Passande nog är detta det hundrade inlägget på bloggen. Grattis till den!

Jag skulle inte påstå att mitt minne är speciellt långt och varje gång jag sätter mig ner för att summera året minns jag bara det som hände efter skolavslutningen. Vintern är bara mörk och kall och full av snö så det blir onödigt och det här året låg jag mest under en filt och mådde dåligt. Trots det, så har nog 2007 varit det bästa året hittills. Nu kanske du tänker ”oj, oj, oj vad har hon haft för år tidigare då?”. Men så är inte fallet alls, resten av året var helt enkelt fantastiskt. Jag har bott i min lägenhet (som inte var varmare än 14 grader på vintern), druckit vin och sett melodifestivalen, målat garderober vita, tillverkat musikvideo (som blev otroligt dålig, men ändå). Sen efter det blev jag glad och vi insåg att vi skulle ha ganska roligt med vår klass sista terminen. Eller rättare sagt det där fikagänget som segade sig kvar hos käraste kiosk-Doris i skolans caféteria och gjorde slut på kaffet flera gånger om trots att jag aldrig lärde mig dricka kaffe. Jag åkte till Stockholm och en morgon smet jag iväg med bussen till Norrköping och hälsade på Björn och Johan för första gången. Bussresan dit är den finaste bussresan jag haft. Solen sken på fälten vi åkte förbi. Alla på bussen var glada. Någonstans klev en tant på och hennes långe, smale och krokryggade man slängde kyssar till henne när bussen rullade iväg. Vi gjorde örhängen med öronproppar och var så duktiga så vi fick åka till Stockholm och tävla med en hel massa andra företag och träffa massa bra människor. Vår klass hade lite tokig sammanhållning och när det kom till det årliga vattenkriget på skolan skulle vi klä ut oss tillsammans, trodde vi. För det slutade med att ingen kom på skolan och de som var där hade hittat på något eget. Vi hade roligt ändå och sista tiden bestod mest i temakvällarna med fikagänget; ost- och vinkväll, Irish Pub, fotboll i Eriks stuga, grillkvällar. Sen gick jag på bal med bästa Anders som hade finaste flugan. Champagnefrukost, Studenten, Fest. Sen var det slut och folk stod och kliade sig i huvudet och undrade vad de skulle göra nu. Sommaren kom och min lägenhet var varmare än någonsin. Luncherna med Tove och chailatterna på Kåffe In var många. Dagarna och kvällarna sittandes på taket var fler.
Björn och Johan hälsade på i Skellefteå och trodde vi låg i en annan tidszon, åt falafel och hade en trevlig tillställning på Toves gård innan de for. Kvällarna spatserande längs älven var endel och regniga nätter hoppandes i vattenpölar var några stycken. Försoning med vänner som varit försvunna för länge och ett hår som blev drastiskt förändrat. En resa runt Sverige innehållandes en göteborgsfestival, ett besök i Anderstorp hos Jonathan, Norrköping hos Björn, Stockholm hos syster och Stockholms skärgård hos Rickard. Jag flyttade ut ur lägenheten i augusti och pressade in massor av de jag tycker om på den lilla ytan jag hade, packade ihop mina grejer och bosatte mig i Burträsk en liten stund innan jag återigen packade en gigantisk väska och åkte iväg till Frankrike och blev sambo med Tobias Där förstod jag ingenting till en början, men lite mer nu. träffade grymma människor, amerikanare, ungrare, norskar, svenskar och några fransmän förstås. Drack vin och åt baguetter, tittade på fontäner, gick på bio, gick på café med Ingeborg. Skapade världens bästa julkalender med Andreas. Tog flyget hem och firade jul, träffade mina vänner igen.

Nu är det bara sista dagen kvar. Förhoppningsvis innehåller den tomtebloss.
För att avsluta det här bra så ska man väl spå om det kommande året, men det vill jag inte.

(Fast jag vet att det kommer bli storslaget)

One thought on “En liten årskrönika skulle man kunna kalla det

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *