annika bäckström

Jag uppe i Västerbotten i en helt tokig vintervärld.

Det är snö överallt.

Här och där hänger istappar

Joakims och hans syskon

Jag fick låna en lurvig mössa.

Som en frisyr nästan.

Eva

och snöflingor.

Jag trampade rätt in i deras sommarvardagsrum. Barnen stod redan i fåtöljerna och dansade vilt till den senaste musiken på högsta volym. ”SÄNK!” skrek någon lite längre bort. Sen sa de att det var lika bra  att de presenterade sig.

Där var grisfamiljen, med känsla för hur jorden beter sig mot blommorna och tvärt om.

Elefantfamiljen trivs bäst i värmen, de är starka som flera och flyttar stenar när ingen ser på.

Kaninfamiljen håller sig helst i skuggan, men aktar sig noga för de taggiga buskarna.

Prickar är Rådjursfamiljens lilla besatthet och sällan går någon av dem ut utan att ha kjolen nystruken.

Sist träffade jag björnfamiljen som var på väg att hoppa ner i badet. ”Stick innan vi plaskar ner dig” ropade de små i kör. Jag sa okej och smög iväg igen och lät Joakim och hans syskons gamla leksaker fortsätta med sitt.

Idag är vi hos Joakims familj.

Elin har tittat på träd

Hon och Matte har även tittat på himlen

Snön har en tjock skare man nästan kan gå på utan att det går sönder.

Jag tror det känns på samma sätt att gå på maräng.

Den här katten bor längs vägen man alltid går mellan huset och stugan

Den är kul.

och mysig.

Joakim brukar säga att man måste åka hem för att ”hämta” årstiderna annars blir de inte riktigt på riktigt.

Så nu har vi fått lite västerbottensvår i oss.

Vi var på loppis, där fanns det cyklar. Perfekt de Luxe måste vara det bästa namnet på, ja, vad som helst.

Hemma hos Joakims föräldrar finns det mycket musik, och gamla fina notböcker.

Och här är jag. Nybadad i sjön. Enligt myten (läs Joakim) så ska man få världens mjukaste hår av att tvätta det där. Vi får se.