Browsed by
Tagg: film och serier

En grå söndag i Malmö

En grå söndag i Malmö

I fredags när jag kom till Malmö hade jag solglasögonen på, jag fikade en kortis med Tove och har sen hängt med Emmy, popklubbat, ätit glass och annat gott.  Men idag var det en väldigt grå söndagsstämning över stan när vi steg upp.

Vi tog en promenad och såg lite tecken på vår trots allt.

Vi hade bord på Fyn inbokat


Brunch!


Och en bonuscroissant på det pga gott.


Någonstans sen fanns en plan om att titta i butiker, gå på museum eller något annat kulturellt. Men när någon av oss av en händelse började citera Clueless kände vi att det enda vi egentligen ville göra var att bädda ner oss i sängen med godis och te och titta på när Dionne och Cher gör makeovers och matchar ihop lärare för sin egen vinnings skull. Den får fem av fem i betyg, som alltid.

Dom jävlarna ska skjutas

Dom jävlarna ska skjutas

Ni har väl inte missat att det förhoppningsvis kommer skapas en helgalen serie som heter Dom Jävlarna Ska Skjutas? Den handlar om en underjordisk rörelse av kvinnor som letar upp våldtäktsmän och straffar dem för det de gjort.

Det är en stenhård Stina Ekblad som handplockat de sju kvinnorna till gruppen

De är lite som superhjältar


Det känns lite Kick Ass och lite Kill Bill. Action och en slags humor i att det är så knasigt och over the top. Samtidigt som den bottnar i feminism och den viktiga frågan om att de som förgriper sig på andra ofta kommer undan.


Hjälp Anna Wallmark och Andreas Öhman (min regissörsvän som bl.a gjort filmerna I rymden finns inga känslor, Bitchkram och Remake) att få göra hela projektet till verklighet genom att stödja projektet på Kickstarter!

L’écume des jours

L’écume des jours

L’écume des jours är en fantastisk liten film som gick upp på bio tidigare i år. Den handlar om Colin, en man som har pengar fulla kassaskåpet, en vän som är besatt av författaren Jean Sol Partre och ett miniatyrbygge av sin lägenhet där det bor en mus. Colin träffar Chloé och de blir kära. Nu kanske handlingen inte låter särskilt märkvärdig, men denna film är ett litet geni. Man får inte sluta titta, inte för en enda sekund, för då missar man något riktigt fint.


Som genomskinliga bilar med regnbågsfunktion


Den senaste dansen till trumpeter och jazz


Maten


Som inte alltid är helt lätt att tillaga


Filmen är verkligen ett mästerverk i det visuella. Så knasigt och finurligt och vackert på samma gång. Men det finns en underliggande oro, som i en febrig dröm. Den vinnande skridskoåkaren ska få sina sista ord översatta till 27 språk av en person som har fågelhuvud, militären rustar upp och använder kroppars temperatur för att tillverka vapen och Chloé blir svårt sjuk. Lägenheten krymper, det blir märkare och till slut är all färg ur filmen borta.

Det är en fantastiskt fin film och jag tycker att du ska se den.

Remake

Remake

I torsdags var jag och min syster på filmpremiär av Andreas Öhmans (I rymden finns inga känslor, Bitchkram) nya långfilm Remake. Det är en riktig indierulle utan särskilt stor budget, med endast tre skådespelare och en systemkamera med filmfunktion berättar de historien om Lisa som dokumenterar allt allt allt.

Mycket av dialogerna i filmen är improviserade och i och med att det är skådespelarna själva som filmar så lyckas filmen göra något som känns väldigt nära och verkligt. Och så jäkla bra.
Om du är intresserad att läsa mer hur de jobbade under arbetet med filmen så läs denna intervju!

Det känns som ett rätt unikt filmexemplar, så att missa den är helt enkelt dumdristigt.
Se den här på svtplay till och med den 18 september!

The Grand Budapest Hotel

The Grand Budapest Hotel


Hur peppad blir man inte av att se trailern till Wes Andersons kommande film The Grand Budapest Hotel? Älskar bildspråket med allt som är centrerat, färgerna, karaktärerna och särskilt Tilda Swinton som gammal tant!
(Bilderna är skärmdumpar från trailern som finns längst ner i detta inlägg.)

Enligt The Fox is Black gör Wes Anderson två sjukt bra filmer sedan en som är sådär. Som tur var kommer troligen denna hamna i den första kategorin. Heja!

Vilka filmer längtar ni efter?





Mellandagsserietips

Mellandagsserietips


Till julen och mellandagarna hör det nästan till att se härliga kostymfilmer på tv. Därför tänkte jag tipsa om miniserien Lost in Austen på fyra avsnitt. Det handlar om Amanda som är stort fan av Jane Austens böcker och en dag träffar självaste huvudpersonen från Pride and Prejudice i sitt eget badrum och snart är hon en del av historien.

För den som använder Netflix så finns alla avsnitt där.

Bitchkram

Bitchkram

I går var jag på galapremiär för Andreas Öhmans nya film Bitchkram. Så himla fina knasiga miljöer genom hela filmen och estetik att se upp till (”Tar man riktigt mycket av något fult så blir det fint”).

För ungefär fem år sedan lärde jag känna Andreas och fick läsa ett av de första utkasten till den här filmen, eller starten till det. För under dessa år så har det hänt mycket, en annan film kom före och kvar från manuset är bara karaktären Kristin fast satt i en annan kontext än det var i det där första manuset. Så självklart är jag är partisk, det känns som jag varit med på ett hörn av den här filmen på något litet litet sätt (och tittar man noga finns det två av mina illustrationer med på en dörr i filmen och mitt namn finns nämnt i eftertexterna), det är en ära att ha fått lära känna Andreas och se och höra om filmframgångarna som nog inte tar slut än på ett tag.
Jag tycker filmen var riktigt bra, och jag stundvis grät mycket och skrattade högt liksom alla andra i biosalongen, den närmar sig klyschor utan att för den skull omfamna dem och har vansinnigt mycket känslor i sig. Det här är en riktigt fin film om familj och att växa upp men allra mest om vänskap.

Bitchkram har biopremiär den 19 oktober och här kan du vinna en resa till New York.

På tal om film

På tal om film

 

Två jobbarkompisar och jag började prata film, det visade sig att många av de filmer jag sett den senaste tiden hade de missat och de frågade om jag inte kunde göra en liten lista med sånt jag tyckte de skulle se, då tänkte jag att en blogg är väl bra mycket bättre.

Istället för att kategorisera filmerna efter vanliga genres har jag hittat på lite egna. För ärligt talat, att välja mellan komedi/drama/thriller är ju ganska svårt för det ryms ju rätt mycket inom varje. Att istället välja film mer efter en känsla som kategorierna: filmer som gör en glad i hjärtat / filmer som vänder upp och ner på hjärnan filmer som ger en hurven. Ja, det blir ju superlätt!


Mer komplicerad än så är inte bloggen egentligen, den består av trailers, kategorierna jag pratade om ovan och varje inlägg taggas med skådespelare, regissörer, årtal och faktiskt ibland även den klassiska kategori som IMDB säger är rätt.

Den heter Filmer vi ser och ni hittar den här:  www.filmerviser.wordpress.com

När zombisarna anfaller

När zombisarna anfaller

Kanske har vi sett för mycket film men jag är ju inte den enda som drar paralleller mellan den hemska händelsen med Miamizombien och en möjlig kommande zombieapocalyps. Myndigheter mörkar självklart det hela genom att säga att det är droger och tillfälligheter. Fantastiska Hanna Fahl skriver mer om det här.
Så nu är det bara att gå igenom alla zombier man mött genom filmer och serier och studera ordentligt, träna konditionen (förslagsvis genom iPhone-appen Zombies, run!) och kanske öva lite knivkastning.

Möjligen blir det en värld likt The Walking Dead, men för er (och jag) som gärna skulle bosätta sig i en pastellig femtiotalsidyll så tycker jag att vi kan inspireras av den kanadensiska filmen FIDO i trailern nedan:

Skulle det nu vara så att ni hellre ser något annat invadera jorden så kan jag rekommendera BBC:s miniserie The Day of the Triffids från 1981 som istället handlar om köttätande blommor. Det kan passa bra i dessa prunkande tider men jag kan inte lova er att ni kommer känna er säkra på att blommorna stannar där de ska när ni traskar genom trädgården en solig eftermiddag.

Les émotifs anonymes

Les émotifs anonymes


Vi var och såg den franska filmen ”Franska nerver” igår. En film om en kvinna som har känslorna på utsidan och är rädd för allt, hon älskar choklad och är utbildad chokladbagare men alla hennes känslor gör henne skräckslagen för vad som skulle hända om hon visade någon vad hon kan.

Jag var lite orolig att filmen skulle få ett platt fall för att den i sina komponter kändes nästan för stereotyp, den är fransk, handlar om choklad, fransk blygsamhet och känslor. Men det fick den absolut inte, den håller sig precis på rätt nivå och historien är precis lagom underlig. Jag satt och log hela filmen, salongen skrattade högt, karaktärerna är klockrena och den är mer verklig än overklig trots sina musikalinslag. De nervösa, darrande ”Oui.” som sägs är många, men underbara. Och sen ljuset i slutscenen, åh, så fint.
En film om att våga tro på sig själv och att våga utmana sig själv.