Browsed by
Etikett: creative summit

cyborger och näsblodsmutanter

cyborger och näsblodsmutanter



Tech- och kreativitetskonferensen Creative Summit i Skellefteå pågick under onsdagen och torsdagen. Som vanligt blir man helt knäpp i skallen av allt bra som sägs, allt fantastiskt som visas och alla människor man får chansen att prata med.

Efter förra årets Creative Summit som avslutades med att någon sa ”Less dicks on stage!” så bestämdes det att det endast skulle vara kvinnor på scen i år. Himla bra för då fick vi träffa Katrina Dodd (moderator), Amber Case (som pratade om Cyborger och vem som äger all data), Denise Wilton (som bland annat gjort Little Printer!), Susan Stone (som jobbar med musik i reklam), Bitsy Knox (vill ha hennes namn och vara hennes bästis. Hon pratade om Attention Driven Design), Sofia Svantesson (ledde oss in i en Sci-fi värld där små chip i kroppen berättar hur vi mår), Ellen Sundh (som visade arduinobyggen) och Christine Sun Kim (som är ljudkonstnär och döv).

Jag orkar inte ens börja med att berätta om allt, så jag säger helt enkelt att det var skitbra och alla borde gå nästa år, boka in det på en gång (Dock önskar jag mer värme till nästa år för på natten när jag väntade på hämtning så var det fyra grader ute).

Creative Summit 2012

Creative Summit 2012


Anledningen till min korta visit var Creative Summit som hålls varje år i Skellefteå. Dit kommer sjukt intressanta människor som håller föredrag om kommunikation och det digitala och internet inför den publik som mestadels består av norrlänningar (alla andra tycker ju Skellefteå ligger så långt bort).


I pauserna mellan fick vi bullar


och njuta av sommarvädret som av någon anledning alltid kommer under dessa dagar. Under de tre år jag åkt och lyssnat på Creative Summit så har det alltid varit sjukt bra väder.


En av mina favoriter under dessa två dagar var konstnären Jonathan Harris som i sitt tal gick igenom de faser han haft i sitt konstnärskap. Först var det teckning och oljemålning, sedan gick han över till den digitala världen. Varje fas hade ett löfte och en kostnad, som ni kan se på bilden ovan.


Dessutom har Skellefteå Konsthall fått äran att ha en utställning med några av Jonathan Harris verk. Så om ni är i närheten av Skellefteå så kan jag varmt rekommendera det.


Bland annat så visades olika typer av statistik från projektet We feel fine som visade hur vi känner oss genom att ta in data från twitter och andra sociala media.
(Värt att nämna är att We feel fine skapades 2007 och den känns fortfarande så snygg och aktuell, det är nog få saker som håller så länge på webben.)


Joakim hade lyssnat på berättelser från projektet Cowbird, en slags motreaktion mot 140 tecken och folk uppmanades berätta längre historier genom bild och ljud.


Balloons of Bhutan.


Efter första dagens föreläsningar begav vi oss till den här gården


Det var dags för mingelmiddag.


Det bjöds på öl från ett lokalt bryggeri


och en massa goda saker.


Det fanns picknickfiltar så man kunde sätta sig vart man ville



För det fanns verkligen ingen anledning att sitta inne


Men när kvällskylan och myggen började komma fram så fick vi lov att gå in.


Och äta lite mer efterrätt.



Sen åkte vi hem till Burträsk och vid tvåtiden på natten såg det ut såhär och man tänker att nog är Västerbotten allt fint ändå.

Creative summit

Creative summit



Idag börjar Creative Summit i Skellefteå. Det bli tredje gången jag besöker konferensen och jag är så sjukt pepp!

Mina arbetskamrater i Stockholm tyckte dock Skellefteå låg alldeles för långt bort för att följa med, men det de inte förstår att precis nu är den bästa delen av sommaren med dagsljusa sommarnätter som gör att man aldrig vill sova. Jag älskar verkligen Västerbotten den här tiden på året.

Här kan ni se mina blogginlägg från tidigare år.

Legohysterin

Legohysterin

Jag hade egentligen sinnessjukt mycket leksaker som barn. Med två äldre syskon fick jag ärva barbiesar, mjukisdjur och My Little Pony av, dessutom hade jag ju egna grejer. Lådorna under sängen var sprängfyllda av pyssel och dockkläder (och dessutom hade jag en rutschkana ner i sängen som egentligen var baksidan av trappen ner till källaren). Det enda jag aldrig fick leka med var den där Optimus Prime min bror hade stående högt upp på en hylla, den var han för rädd om. Men legot, det kunde vi bygga med alla tre.

Det är svårt att inte missa debatten om Legos senaste produkter. De för flickor och de för pojkar jämfört med den gamla annonsen från början av 80-talet. 
Lego när jag växte upp var det legot hon bär. Jag och mina syskon byggde, torn och pyramider i alla de klassiska legofärgerna.
Jag förstod aldrig varför man skulle köpa och bygga sådana saker som redan fanns, att man skulle bygga precis som på förpackningen. Det var inte det som var grejen. Grejen var att få göra något helt själv, känna att det var mitt bygge. Sen lekte jag inte så mycket med det vad jag kan minnas. Det var ju byggandet som var roligt.
Under Creative Summit för två år sen var en man från Lego där och pratade. De hade stora visioner och jobbade fantastiskt på webben med sina användare. De tog tillvara på de äldre legofantasterna och skapade forum och vissa fick vara legoambassadörer. Det lät så bra allting och det kändes som att de verkligen tagit med varumärket till idag. 
Tills frågestunden kom.
”Vad kommer i framtiden?” frågade någon i publiken
”Jo, vi håller på att ta fram ett Lego specialanpassat för flickor och pojkar.”
Då sjönk mitt hjärta och allt det andra så fantastiska om hur de jobbar på webben var liksom inte värt någonting. 
Jag tänkte att Lego är en av de få leksakerna som är neutrala. Det är den leksaken alla kan leka med och bygga saker av utan att behöva vara en ”tjejig” eller ”killig”leksak. Och sen tänkte jag nog en stund på att de var dumma i huvudet.

Läs PO Tidholms artikel från DN här
Och läs gärna spelbloggaren Susanne Möllers inlägg om saken

creative summit 2011

creative summit 2011


Två dagar av extrem inspiration, funderingar och skojiga människor på Creative Summit har tagit slut. Temat för i år var Digital goes physical och det pratades om det viktiga i att ha hjärtat med sig och att få folk att känna något i magen. Då spelar inte tekniken så stor roll. Det pratades en del om gamification, de papperskorgar som fanns under Creative Summit är ett litet exempel på det.
Det pratades om hur världen skulle kunna se ut 2020, om hur det blir när tekniken finns överallt och du kan ha social kontakt med dina prylar. Även baksidan av att tekniken finns överallt togs upp, att det skulle vara det nya fettet och sockret vi är beroende av. Att kunna lämna webben ibland och umgås på riktigt.


Daniel Ilic berättade om hur det var när de skapade musikvideon Ro.me som är ett experiment för att se vad som är möjligt att göra med nya Chrome.
Sen var det väldigt fascinerande att höra Lorne Petersen, som har byggt modeller till Star Wars, Indiana Jones, Alive och massa massa fler filmer, prata om hur han har jobbat och hur Halloweenfesterna på hans jobb var.
Men Creative Summit var som sagt inte bara att sitta i en teatersalong och bli matad med information och inspiration.


Det var middag och fest också! Det är fint att vara i Västerbotten på sommarkvällarna.


Helly, som jobbar på t/r där jag gjorde praktik för tre år sedan, var där


Lokalproducerad öl som är importerad, jag förstår inte riktigt men det är säkert något bra.


Efteråt hamnade vi hemma hos North Kingdom (där jag gjort praktik en fjuttig vecka under gymnasiet, blev kär i deras kalender då, är det fortfarande)


Men det är minst dubbelt så stort nu än vad det var då. Notera lampan av renhorn de snickrat ihop själva.


De är bara priser, men de glänser så fint.


Sen blev jag och Cecilia så sugna på köttbullar och makaroner, de andra fick pytt i panna.


Sen var det dags att gå hem i sommarnattsljuset.

creative summit dag 3

creative summit dag 3

Sista dagen på Nordanå i Skellefteå började med brunch för att sedan fortsätta med dessa män från Teenage Engineering.

De lät alla prova deras fantastiska lilla synth, Op-1. Sånt vill man ju ha ju.
creative summit dag 2

creative summit dag 2

Under Creative Summits andra dag lunchade vi bland annat med dessa killar från Thompson.
Och Dan Saffer från Kicker Studio pratade, bland annat om produktutveckling och om hur han älskar typsnittet Futura.
På kvällen var det dags för fest. Jag satt med blandad kompott unga män.
(över huvud taget var dominerade männen i antal, både bland deltagarna och föreläsarna. Lite synd faktiskt. Var är alla kreativa och intressanta tjejer?)
Buffémat!

Sen fick vi tillökning vid bordet.
Platsen för festen var lite hemlig innan vi satte oss på bussen. Vi var i Byske på Lanternan med havsbadet bakom knuten.
Jag träffade Burträskingar också!
Vi tänkte ta en cykeltur med Dan Saffer, men cyklarna var låsta så det gick dåligt.
Sen hände saker som det här

Och det här.
Dessutom ryktades det om att det var nakenbad då och då.
Det är sådana de är kreatörerna.
(uppdateringarna blir lite eftersläpande. Jag är i Vindel-Ånäset hos Joakims föräldrar och internetutbudet är lite begränsat. Idag var det dessutom bröllop, i Vindeln alltså.)
creative summit dag 1

creative summit dag 1

Jag lovade min käre klasskompis och likväl utflyttade Skelleftebo att jag skulle blogga från Creative Summit, så då gör jag det. Programmet såg ut som en liten låda. Sånt gillar vi.

För er som inte riktigt vet vad Creative Summit är så är det för att sammanfatta kort en sammankomst i Skellefteå för kreativa personer överallt.
Bland annat så pratade Lego om deras superkontroll på vad som händer med deras legobitar på internet och hur legonördarnas kunskap kan användas, Adidas och North Kingdom gick igenom hur de gjort den helgalna kampanjen Team Geist, Direktörn och Fabrikörn visade lite av deras finfina kortfilmer och mannen på bilden ovan, mediegurun Brian Solis pratade om sociala medier.
Och när det var dags att äta satt vi ute en sväng.
Det är lite sommar även i Norrland.
I morgon fortsätter kalaset!
Just det, det är ett gäng företag som gått ihop och har bildat The Lodge i Skellefteå.
David Eriksson från North Kingdom sa att det helt enkelt var så att när deras kunder kommer långväga till Skellefteå så brukar de ibland säga ”Det är ju precis som Twin Peaks”.
Och då kan ju inget annat namn vara bättre.