Browsed by
Månad: augusti 2012

Topp tre uttryck jag har svårt för.

Topp tre uttryck jag har svårt för.


1. Tja, Läget?
Är det en fråga? Är det bara ett ord man egentligen ska ignorera? Är det en fråga så måste man ju svara fast man hinner (ska) ju inte säga annat än ”Bra, själv?”. Mår man inte riktigt bra den dagen, är trött, seg eller har väldigt ont så blir det omständigt om man ska säga det. Tycker alltid det är så svårt.
Ibland säger jag helt enkelt ”Dåligt, durå?” på mer västerbottniska än jag egentligen pratar. Det händer att de som får det svaret får skräck i blicken och ser ut att vilja ta sig därifrån.

2. Att gå med i Facebook.
Du registrerar en användare på facebook, du skaffar ett konto. Att ”gå med” låter som att gå med i en sekt eller kult eller vad som helst åt det hållet som gör att hela livet ställs på ända och dina livsstilsvanor måste förändras för du har hängivit dig till något så stort.

3. Vuxenketchup.
Egentligen är det något min käre pojkvän började säga till crema di balsamico för att det går att ha på all mat och av någon anledning gillade jag det inte alls. Men jag hade tur. Plötsligt introducerade Heinz en ketchup med lite balsamvinäger i för en mer sofistikerad målgrupp. Alltså på riktigt en vuxenketchup och jag övertalade Joakim att han därför inte alls kunde använda det till det vi använder på maten, för då skulle jag ju tro att det var Heinz han pratade om. Jag vann och slutet och allt blev gott.

Mysonsdag

Mysonsdag


Vi fick besök ikväll och jag skyndande mig att bygga en kuddkoja till den minste.


Det gjorde honom minst sagt överlycklig.


Jag och Judit lekte bland annat med glitterdjuren.


De traskade runt på hennes huvud,


Och sov på hennes axel.


Sen var det dags att peta lite i näsan.


Och rocka rockring!


Jag alldeles trött och huvudvärkig så jag gjorde det enda rätta.


Sov lite bredvid sötskrutten.


Godnatt Ruben.

Ton i ton rosa

Ton i ton rosa



En tjej och hennes katt. Jag tror de väntar på något men vet inte vad.

Testar det här att rita digitalt i photoshop efter att ha fått inspiration från kollegan Caroline och hennes fina illustrationer. 

Edit: Nu fick bilden namnet Fröken Saudade och katten efter ordet Saudade som på portugisiska betyder ungefär ”Vemodig längtan efter något som kanske aldrig kommer komma”. Tack Jonas!

Block market

Block market

Jag har som ni vet precis öppnat min nya webshop hos det svenska företaget Tictail. På lördag är det dags för Grolsch Block Party på Skånegatan i Stockholm och ett gäng Tictailbutiker kommer ha en liten marknad där, och jag är med! Dessa tre kvadratmeter som finns till mitt förfogande är dock frågan om jag fyller upp. Jag är lite nervös för jag har ju knappt några saker att sälja. Men förhoppningsvis är nätterna till min fördel och pysslet min vän så att det löser sig.

Mellan klockan 11.00 och 17.00 på lördag kommer jag att stå där, om ni inte vill handla men har vägarna förbi så får ni hemskt gärna komma och säga hej.



Förutom mina saker så kan ni även köpa
1. Flugor från Fantastic Fox
2. Kuddar från HOWAREYOU
3. Ljusttakar och möbler från Rörform
4. Porslin från By Mutti

och en massa mer. Läs mer här.

I söndags

I söndags


I söndags fyllde Markus år! Så vi åkte dit för att fira.


Judit sprang med ballongerna.


Tills en small, men det gjorde inte så mycket för då var det dags för tårtan.


Sen var det svåra för Markus att försöka blåsa ut ljusen utan att de först hann blåsa ut sig själva.


Jordgubbstårta är den bästa födelsedagstårtan.


Det tyckte Judit med.


Sen drack hon kaffe (saft).


Markus öppnade presenter från sina systrar som hittat honom på ett födelsedagskort.


Ruben tuggade ballonger.


Helen och Matilda


Roibos!


Sen kom Elin och Mattias på besök, de gifter sig om mindre än en månad och jag och Joakim ska vara toastmasters. Det blir spännande.


På kvällen tog vi med oss det förlovade paret hem och lagade middag.


Med bland annat den finaste maten: Kronärtskocka.

The shop

The shop


Nejmen hörrni vet ni vad, nu öppnar jag den här butiken. Det är lite tveksamt vad som egentligen finns i den men såhär är tanken:

Mina illustrationer är populära, jag får mail några gånger i veckan med förfrågningar. Problemet är ju bara att jag har ett heltidsjobb och därför inte riktigt hinner med att fixa allt. Därför har jag valt att använda Society6 som printar ordentligt och postar iväg det. Det gör att om du vill köpa en bild så kommer du faktiskt få den. Jag kommer inte glömma bort/ha slut/inte orka. Så jag tror det blir bäst för alla parter. Dessutom kan man köpa tryckt på canvas och inramat på en gång om man skulle vilja.

Mina smycken vill jag sälja, men de kommer vara i lite mindre kvantitéer. En del av dem är gjorda i silverlera (bland annat korallringarna!), andra ihoppysslade och kanske kommer Karin och jag göra något mer skoj som kommer upp i antingen min eller hennes shop. Till hösten hoppas jag ha byggt upp ett litet lager vantar också.

Så allt ligger på samma ställe, hos det svenska shopsystemet Tictail, men för att köpa illustrationer får du alltså klicka dig vidare till Society6.

Berätta gärna vad ni tycker och besök shopen här:

Cykel, glass och fräknar

Cykel, glass och fräknar


En dag hyrde vi cyklar och cyklade fem kilometer till nästa by.


Överallt där vi var kunde man se havet åt ena hållet och bergen åt det andra. Det var tokigt varmt och syrsorna spelade så det nästan var öronbedövande.


När vi kom fram åt vi glass (såklart).


Tittade lite på båtar.


Och i motsats till de annars färgglada unika husen fanns det här någon slags gated community.


Fyrkantiga exakt likadana hus på en tom gata, dessutom var det en hög mur runt. Lite läskigt.


Vi cyklade vidare.


Och tog omvägen förbi några stora gröna fält innan vi cyklade de fem kilometrarna hem igen.


Vår två sista hela dagar plöjde vi böcker och varvade poolen mot havet och guppade runt på luftmadrasser. Här letade vi mat, den var oftast inte så god och oftast ganska trist.


Vi tittade på Joakims nya fräknar han inte visste att han hade. Jag fick också fräknar, det visste jag inte heller att jag hade.



Sen avslutade vi hela resan med att sitta vid havet i vår lilla by Petrčane titta på lamporna på andra sidan.

Vattenfallen

Vattenfallen


Fjärde dagen i Kroatien började med en bussresa till en magisk värld med turkost vatten och massa träd.


Vi var i nationalparken Plitvice.


Här är jag! Det ska även tilläggas att jag hade mörkt smultronrosa shorts här. Shorts! Troligtvis en mindre revolution. Vi får se om det någonsin händer igen.


Det fanns fiskar som kikade på oss när vi kikade på dem.


Och lite fåglar


Och självklart vattenfall överallt! Som att vara på besök i ett tusenbitarspussel.


På vissa ställen åkte det turkosa vattnet in i kalla grottor.


På andra ställen såg träden som fallit ner i vattnet läskiga ut.


Hela nationalparken är ett stort sjösystem i en slags gigantisk trappa med vattenfall emellan.


Det blir väldigt mycket vatten som ska fram.


Så efter några timmar fick vi åka båt för att sedan hoppa på vår buss som skulle ta oss till ett ställe man kunde äta mat.


Där utanför bodde ett gäng jättefina rådjur, och inuti restaurangen fanns det fler lurviga ting.


De var snäppet mindre levande, men skapade scener som inget annat.
Katten och rävarna hade tappat korten. Dramatik!


Orkestern var igång och den extravaganta sångaren tyckte pipan passade bäst under hatten.


Och den här gitarristen, den var nog mest lite skev.

Bloggtips: The Dainty Squid

Bloggtips: The Dainty Squid


Min kollega Caroline pratade med mig om hårfärger och frågade om jag inte läst bloggen the Dainty Squid. Det hade jag inte och vilken miss det var!


Kaylah ändrar hårfärg minst hela tiden. Flera färger åt gången och de mest extrema färgerna har hon.


Hon fixar sin relativt tråkiga cykel till något fantastiskt och pysslar med andra saker också.


Hon berättar historier om bland annat The girl in blue.


Hon fotar ibland sånt här.


Och har en katt!

Smådjuren

Smådjuren


Jag trampade rätt in i deras sommarvardagsrum. Barnen stod redan i fåtöljerna och dansade vilt till den senaste musiken på högsta volym. ”SÄNK!” skrek någon lite längre bort. Sen sa de att det var lika bra  att de presenterade sig.


Där var grisfamiljen, med känsla för hur jorden beter sig mot blommorna och tvärt om.


Elefantfamiljen trivs bäst i värmen, de är starka som flera och flyttar stenar när ingen ser på.


Kaninfamiljen håller sig helst i skuggan, men aktar sig noga för de taggiga buskarna.


Prickar är Rådjursfamiljens lilla besatthet och sällan går någon av dem ut utan att ha kjolen nystruken.


Sist träffade jag björnfamiljen som var på väg att hoppa ner i badet. ”Stick innan vi plaskar ner dig” ropade de små i kör. Jag sa okej och smög iväg igen och lät Joakim och hans syskons gamla leksaker fortsätta med sitt.