Legohysterin

Legohysterin

Jag hade egentligen sinnessjukt mycket leksaker som barn. Med två äldre syskon fick jag ärva barbiesar, mjukisdjur och My Little Pony av, dessutom hade jag ju egna grejer. Lådorna under sängen var sprängfyllda av pyssel och dockkläder (och dessutom hade jag en rutschkana ner i sängen som egentligen var baksidan av trappen ner till källaren). Det enda jag aldrig fick leka med var den där Optimus Prime min bror hade stående högt upp på en hylla, den var han för rädd om. Men legot, det kunde vi bygga med alla tre.

Det är svårt att inte missa debatten om Legos senaste produkter. De för flickor och de för pojkar jämfört med den gamla annonsen från början av 80-talet. 
Lego när jag växte upp var det legot hon bär. Jag och mina syskon byggde, torn och pyramider i alla de klassiska legofärgerna.
Jag förstod aldrig varför man skulle köpa och bygga sådana saker som redan fanns, att man skulle bygga precis som på förpackningen. Det var inte det som var grejen. Grejen var att få göra något helt själv, känna att det var mitt bygge. Sen lekte jag inte så mycket med det vad jag kan minnas. Det var ju byggandet som var roligt.
Under Creative Summit för två år sen var en man från Lego där och pratade. De hade stora visioner och jobbade fantastiskt på webben med sina användare. De tog tillvara på de äldre legofantasterna och skapade forum och vissa fick vara legoambassadörer. Det lät så bra allting och det kändes som att de verkligen tagit med varumärket till idag. 
Tills frågestunden kom.
”Vad kommer i framtiden?” frågade någon i publiken
”Jo, vi håller på att ta fram ett Lego specialanpassat för flickor och pojkar.”
Då sjönk mitt hjärta och allt det andra så fantastiska om hur de jobbar på webben var liksom inte värt någonting. 
Jag tänkte att Lego är en av de få leksakerna som är neutrala. Det är den leksaken alla kan leka med och bygga saker av utan att behöva vara en ”tjejig” eller ”killig”leksak. Och sen tänkte jag nog en stund på att de var dumma i huvudet.

Läs PO Tidholms artikel från DN här
Och läs gärna spelbloggaren Susanne Möllers inlägg om saken

10 thoughts on “Legohysterin

  1. Håller med och hållet, Lego som alltid har varit så fantastiskt att leka med för tjejer och killar. Bra att det blir debatt!

    Får jag låna bilden ovan?

    Ha en bra dag. // Lissen

  2. Detta är extremt intressant, och ganska sorgligt, tycker jag.

    Gör för tillfället mitt ex-jobb i industridesign med målet att ta fram en produkt som kan motivera barn till att vara mer kreativa. När jag diskuterade med en forskare i ämnet, Eva Hoff vid Lunds Universitet, nämnde hon att de produkter som stimulerar barns kreativitet är i regel de som kan bli "tusen olika saker", såsom lego, lera, byggklossar etc. Just eftersom de lämnar plats för den fria fantasin.

    Dock behöver somliga barn, med mindre livlig fantasi, ibland viss vägledning, dvs exempel på vad man kan göra av dessa produkter. T ex idéhäften, bilder på förpackningen eller en vuxen/kompis som visar och ger vägledning. Detta verkar Lego ha dragit för långt och utvecklat till att ersätta vägledning och tips, med instruktioner och fantasidödare. "Think outside the box" har blivit "do inside the box". Väldigt tråkigt. Speciellt eftersom också jag själv vet att lego och duplo var det roligaste att leka med både själv och tillsammans med mina syskon.

    Jag lånar också gärna bilden om jag får?

    /Frida
    frida.fuchs@live.se

  3. förutom att jag precis kikade in här av en slump, och bleb genast intresserad så kan jag ju konstatera att jag gillar din blogg, och kommer lägga til och följa den! Just so u know, kan ju va kul att höra 😀

    och gud va jag håller med dig om legot… orkar inte förklara mer än att jag bara vill skrika NOOOO när dom ska göra "tjej" lego. Och jag har heller aldrig förstått vitsen med att följa en instruktion och bygga något som redan finns, lego är ju till för att bygga vad man vill! Enligt mig alltså.

  4. Älskade att bygga med lego när jag var liten. Hade inget själv, men däremot hade mina kusiner det och när vi bodde grannar var jag ofta där och lekte. 🙂

    Tycker det är himla sorgligt detta med de könssegregerade leksakerna. Hur många barn vågar sträcka sig efter 'fel' leksak då? De är ju inte dummare än att de snabbt fattar vad som är accepterat beteende.

    "Och sen tänkte jag nog en stund på att de var dumma i huvudet." <- älskar detta.

  5. Jag tänker på att det inte bara är Lego som är dumma i huvudet. För ett tag sedan höll Lego på att gå i konkurs. Nu gör de vad de måste för att överleva. Tydligen funkar inte längre den fantastiska leksak vi hade när vi var små.
    Fick en aha-upplevelse om det här en gång när jag var in på en cykelaffär. Alla barncyklar var rosa eller blå. Med prinsesskronor eller seriefigurer. Jag kommenterade detta och handlaren svarade: "Jag vill ha röda, gula och gröna barncyklar. Men jag måste sälja också och ingen köper dem".
    Det är inte bara företagen som är dumma. Folk är bra puckade också.
    /Anna

  6. Hej! Två punkter:

    1. Jag hade också en rutchkana i mitt rum, baksidan av trappan till vinden liksom. Haha, du är den första som jag delat detta med. Den var verkligen fantastisk, och vilka lekar den möjliggjorde! Vi utvecklade bland annat den dödsföraktade leken "huvudstupa", som innebar att man klättrade uppåt med huvudet neråt. Vetskapen om att man kunde bryta nacken (detta hade något äldre syskon varnat oss om) gjorde det hela så mycket mer spännande. Vid ett tillfälle strök vi också lim över hela rutschkanan med hypotesen att detta skulle underlätta klättringen upp, men motbevisades. Pappa fick skura bort limmet så småningom. Mina discon i fyran slutade oftast också med att alla lekte på rutschkanan istället för att dansa tryckare.

    2. Så väl talat om Lego-grejen. Herregud.

Lämna ett svar till Johanna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *