Samuel har ett fotoprojekt som han kallar Djuret. Smått bisarrt men samtidigt helt underbart.
Djuret befinner sig ibland i träd.
Och ibland vid regnblöta järnvägsspår.
Det tyr sig gärna till ett annat av Samuels projekt.
Tvillingarna. Tvillingarna och Djuret.
Följ Picture Lake Photography på facebook för att se fler Djuretbilder.
Mellan vårt halvnygamla soffbord och de gamla nya glasen jag fick i julklapp av mamma ligger det en massa djur.
Kräfta, kanin, räv, groda, katt, hund, björn, fågel.
tryckta med letterpressteknik (boktryck) på kartong i olika färger.
som en egen faunabok under glaset.
Kaninen och kräftan är mina favoriter.
Köpta på designtorget.
Det här är rätt stort för mig på ett personligt plan. Det här är den första riktiga lilla kampanjen som jag kan känna att jag haft en stor del i från idé till publicering och nu är jag alldeles pirrig i magen för att den är live. Sen är den för en så trevlig sak som Kycklingstipendiet också.
Sveriges kommunikationsbyråer ger varje år tre stipendiater 20.000 kronor var genom kycklingstipendiet. Pengar som ska användas till att utvecklas ytterligare inom sitt område. Stipendiet kan sökas av studenter eller de som har varit yrkesverksamma i max tre år inom pr, reklam, forgivning, design, illustration, film etc.
De tre stipendiaterna utses av art directors och copywriters från reklambranschen, lärare från reklamskolorna och en av fjolårets vinnare. Det krävs inga färdiga, publicerade jobb för att söka. En genomarbetad mapp från skolan går också bra. Det är talang, idéstyrka och personligt uttryck som avgör.
Bordesökakyklingstipendiet.se handlar om att ge sina superbegåvade vänner en knuff i rätt riktning. Att peppa dem att ta steget och visa vad de kan.
De som går samma utbildning som jag gick ska snart ut på praktik och är i full gång att leta praktikplatser.
Rasmus och Peter har i allt det digitala valt att göra en analog websida som kör live. En person i taget får styra och sättet vi andra kommunicerar är genom fax. Frågar man om man får se deras portfolio så gör de charader som troligtvis betyder att jag måste ringa om jag förstår rätt.
In och kika, men skynda medan de fortfarande är live!
Förra helgen hamnade jag och Joakim helt plötsligt på gatorna i ett kallt Östersund
För där bor Elin och Joakims bror Matte nuförtiden!
Det var alldeles isigt, så vi begav oss snabbt hem till deras lägenhet och en varm kopp te och brödernas syster Hanna som också var på besök.
Nästa dag kunde vi titta på deras lägenhet i dagsljus.
Och kika på det mest fantastiska gamla fotot de har hemma. Det är kanske sju centimeter brett som gamla foton brukar vara och bilden liknar en märklig dröm med ett flytande hus. Jag tror jag kommer sätta upp fotot av fotot på väggen här hemma.
Sen var det dags att ge sig ut på en promenad i vintersolen.
Och sedan utflykt med varm choklad och bullar.
När allt var fyllt med snö var det dags att åka in mot stan igen, titta på vad som hände på SM-veckan och traska runt.
Mitt på torget stod denna märkliga sak som faktiskt inte var en hoppborg. För tjugo kronor fick man kika hur det såg ut därinne.
Det var blått
och rött
och fullt av gångar så det kändes som vi levererade syre i En cellsam historia.
Det var lite småmagiskt och man gick vilse nästan hela tiden.
Och snart var även den kvällen slut.
Innan vi tog tåget mot Stockholm igen så bjöd Matte på världens godaste hembakade semlor
och kaffe
Hejdå Mattelin.
I och med att jag numera jobbar på riktigt så finns det inte så mycket tid för att göra illustrationsjobb egentligen. Fast när någon man gillar och ser upp till frågar om man kan göra något för dem så kan man ju inte låta bli. Det här är Mattias Åkerberg som har reklambloggen Please Copy Me och frilansar som copywriter. Han brukar vara lärare för copywriterelever på olika skolor och en gång i tiden gick han samma utbildning som jag har gått.
Jag ritade bilden för att sedan ge den en hel hög olika färgställningar för Mattias att välja mellan efter humör, användningsområde eller årstid. Typ så här:
Och om ni inte är less på honom efter denna bildkavalkad så tycker jag ni ska kika lite på hans blogg.
http://pleasecopyme.se
The Page turner.
Yoan Capote, Casados I, 2004, Leather.
Videon (och låten!) Comme un Enfant av och med Yelle
Rizon Pareins franska ord, om att natten är bäst, i släckta neonrör.
Blindskriftsburgare.
Att min syster kommer igång med bloggandet igen. Hon fotar och skriver mest om dessa tre. Till exempel att Judit bara heter Ronja Rövardotter och att Ruben biter på saker. Vad Markus gör är det dock ingen som vet. Följ henne nu så hon fortsätter!
Att blogginlägget om praktikintervjun fortfarande skapar lite små vågskvalp här och där.
