men.

men.


Nu är jag i Burträsk efter en heldag av resande från Göteborg.

Mamma och jag sitter och ser på uppdrag granskning om en tjej, 14 år, som påstår sig blivit våldtagen av en kille på skolans toalett.
Hela skolan ställer sig på killens sida, säger att han är oskyldig.
Han blir hyllad på skolavslutningen trots att han blivit avstängd. Hon vågar inte ens gå på den.
Prästen tycker att det var en fin gest.
En annan tjej anmäler honom för våldtäkt en tid senare.
Hans dna hittas i hennes trosor.
På facebooksidan och bloggar och bilddagboken står det om hur tjejerna ljuger och att killen är oskyldig.
En 56-årig kvinna säger att det är något skumt med dna:t ”det var ju svagt,” (fast så jättesvagt var det inte) och hon säger ”det har nog legat bland andra smutsiga kläder”.
På internet står det om vilka horor tjejerna är, hur de som skriver vill bränna dem på bål. ”De gör vad som helst för att få pengar”, ”Jag hoppas att de blir våldtagna på riktigt” Skriver de.
Jag sitter här i fåtöljen i chock.
Hur kan alla ställa sig på hans sida? Hur tusan kan han bli en hjälte?
Gah.

6 thoughts on “men.

  1. Sånt där gör mig arg. Och Sverige ska vara världens mest jämställda land. Hur hade det sett ut om rollerna varit omvända?

  2. Det är ju inte klokt! Man blir så otroligt ledsen i själen och besviken på människor. På mänskligheten, vet inte vad jag ska säga mer. Finns inga ord. Inga alls.

  3. Monica Törnells gamla dänga är fortfarande aktuell " Herrarna blir hjältar, och folket det blir dömt. Och vi som sett hur allt gått till får veta att vi drömt".

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *